Har du själ? Har du skäl?

När Suburban Kids With Biblical Names kom för ett par år sen, var det ett rejält uppsving för den sorts töntighet som kan förknippas med popmusik. Sen blev de väldigt populära och spelades sönder och samman av P3 och diverse popklubbar, men det var ju inte deras fel, de hade ju bara råkat skriva en fenomenal pophit vid namn 'Rent a wreck' (även känd som 'bapapapa-låten').
Vem är töntig idag? ’Var är Suburban Kids?’ tänkte jag. Jo, de hänger säkert i Berlin och gör minimaltechnoremixar under namnet SubKidsxxx eller så flyttade de väl till Göteborg och började sampla delfinsång. Som alla andra. Men nej, jag hade fel i mina spekulationer och det är jag glad över.
Precis när det behövs så kommer Johan Hedberg (”killen med glasögon”) med en 5 spårs-EP som heter just… 5 spårs-EP. En av de fem låtarna heter Var Dig Själv, och är så töntig att jag blir generad. Johan sjunger långa meningar över ett sunkigt synthbeat, inga ord rimmar, inga stavelser passar in i takten. Texten är full av självdistans, men inte en cool och avslappnad sådan utan bara desperat och ångestfylld. Bara meningen ”Nu för tiden är ju allt så himla digitalt, utom våra själar, baby” säger allt om den här låten. Att i samma mening använda det mesiga förstärkningsordet ’himla’, det totalt ickepoetiskt ’ju’ och ett avslutande ’baby’, är så töntigt att det blir…. fantastiskt. För mig är balansgången mellan ärlighet och ren töntighet precis vad bra popmusik på svenska handlar om.

Var Dig Själv (Johan Hedberg)